Smygantifeminism i rubriksättningen kan stjälpa sakligheten i journalistiken

Häpen läste jag i DN den 26/9-2016 att Svensk feminism kan stjälpa freden i Colombia. Det är ett beprövat antifeministiskt knep att tillskriva feminismen bedrifter den ej har varit, inte är och kanske aldrig kommer att vara kapabel till (typ ”jämställdheten är nådd”, alltså kräva jämställdhet är att ”gå för långt”). Rubrikens påstående är dock inte bara grandiost. Det tillskriver feminismen även onda avsikter eller omänskliga konsekvenser (en annan favorit av antifeminismen).

Ännu häpnare såg jag Magnus Lintons namn kopplat till påståendet. Hans bok ”De hatade” är en skarp analys av hur radikalhögern demoniserar sina måltavlor genom att framställa romer och judar som parasiter, muslimer som ockupanter och ”kulturmarxister” (för att tala med Breivik) som förrädare. Skulle just Linton göra så med feminister?

Angående Linton blev jag lugnare när jag väl läste artikeln. Han är klar om vad som kan stjälpa freden (och kvinnofriden) i Colombia (och varhelst): «Om svensk höger blir som tokig vid bara anblicken av ord som “genusteori” är det inget mot den existentiella skräck g-ordet väcker hos Colombias våldsamma försvarare av traderade privilegier». I artikeln förekommer faktiskt ordet “feminism” bara en gång, då han konstaterar att fredsavtalet är en «potentiell konkretion av svensk diplomatis nya varumärke: feministisk utrikespolitik». För Linton är Margot Wallström inte ”svensk feminist” utan utrikesminister i en regering vars bidrag till fredsavtalet är «ett blygsamt försök att skapa samma rätt [för kvinnor och män] till jord, lån, arbete, hälsa och frånvaro av sexuellt våld».

Det är tydligen rubriksättaren på redaktionen som trots Lintons konsekventa framställning anser att det inte är radikalhögern (för vilken är viktigare att hindra jämställdheten) som kan stjälpa freden i Colombia, utan feminismen. Epitetet i rubriken ger också en vink om varför den ”svenska” är en av de mest demoniserade varianterna av feminismen. Den har ju lyckats (fast i mycket blygsammare utsträckning än vad patriarkatets vänner klagar på) att sätta ner foten på områden inom opinionsbildande och beslutsfattande varifrån kvinna och man skulle kunna gå vidare mot en verklig fred också mellan könen – inte bara i Sverige, utan exempelvis även i Colombia.

Péter Szil